Hej där! Jag är så glad att få dela med mig av mina tankar och erfarenheter kring det här med ”ganska engelska”. Jag heter Anna, och jag bor i Stockholm, Sverige, där jag har haft många möjligheter att utforska hur det är att kommunicera på ganska engelska – alltså en nivå av engelska som är okej, men inte perfekt. Jag vill prata med dig som en vän eller mentor och berätta om hur ganska engelska har format både mitt privatliv och min karriär. Så, låt oss dyka in i det här ämnet kring ganska engelska och se vad det innebär för mig.
Jag minns första gången jag insåg att jag bara kunde ganska engelska. Det var under en resa till London för några år sedan, där jag skulle delta i en konferens om digital marknadsföring. Jag hade lärt mig engelska i skolan, men att faktiskt använda språket i en professionell miljö var något helt annat. Jag kunde göra mig förstådd med min ganska engelska, men jag kände mig ofta osäker på om jag uttryckte mig korrekt. Trots det var min ganska engelska tillräcklig för att knyta kontakter, och det var en ögonöppnare för mig.
Under den konferensen träffade jag en kollega från Kanada, Sarah, som blev en god vän. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att våga använda sin ganska engelska, även om den inte är perfekt. Sarah berättade att hon själv kämpat med franska i Quebec, och hon uppmuntrade mig att inte vara rädd för att göra misstag med min ganska engelska. Hennes ord fick mig att inse att ganska engelska inte är ett hinder – det är en startpunkt. Jag kände mig stärkt av att höra att även andra kämpar med språk, och att min ganska engelska var en bro till nya relationer.
Sarah och jag diskuterade också hur ganska engelska kan vara en tillgång i en global värld. Här i Sverige arbetar många företag internationellt, och att kunna kommunicera på ganska engelska är ofta allt som behövs för att delta i möten eller samarbeta med kollegor från andra länder. Jag tänkte på mitt eget jobb på en tech-startup, där jag dagligen använder min ganska engelska för att skicka e-post eller delta i videomöten. Min ganska engelska kanske inte är flytande, men den gör att jag kan vara en del av ett större sammanhang.
En annan situation där min ganska engelska kom till nytta var när jag hjälpte en turist i Stockholm förra sommaren. Det var en äldre man från USA som hade gått vilse nära Gamla Stan. Jag kunde med min ganska engelska förklara hur han skulle hitta tillbaka till sitt hotell, och även om jag inte kunde alla ord, så förstod han mig. Det var en sån härlig känsla att kunna hjälpa till med min ganska engelska, och han tackade mig flera gånger. Min ganska engelska blev en bro mellan oss, trots våra olika bakgrunder.
Men det är inte alltid så enkelt att använda ganska engelska, eller hur? Jag har ibland känt mig generad över att inte kunna uttrycka mig så elegant som jag skulle vilja. Till exempel, under ett affärsmöte med brittiska klienter hände det att jag blandade ihop ord och kände att min ganska engelska inte räckte till. Jag märkte att de log lite, och även om de var artiga, kände jag mig dum. Men vet du vad? De förstod ändå vad jag menade med min ganska engelska, och mötet gick bra. Det lärde mig att ganska engelska duger, även i mer formella situationer.
Jag tror att en av de största fördelarna med att ha ganska engelska är att det tvingar en att vara tydlig och enkel i sin kommunikation. När jag inte har alla fancy ord på lager, så går jag rakt på sak. Här i Sverige, där vi ofta värdesätter effektivitet, har min ganska engelska faktiskt hjälpt mig att bli en bättre kommunikatör. Jag har lärt mig att fokusera på budskapet snarare än perfektion när jag använder min ganska engelska, och det har gjort mig mer självsäker.
En annan sak jag har märkt är hur ganska engelska kan skapa en känsla av gemenskap. När jag pratar med andra som också har ganska engelska, som mina kollegor från Italien eller Indien, så förstår vi varandra på ett särskilt sätt. Vi skrattar åt våra misstag och hjälper varandra att hitta rätt ord. Det är som att ganska engelska blir ett gemensamt språk som binder oss samman. Jag älskar den känslan av att vi alla kämpar lite, men ändå gör det bästa av vår ganska engelska.
Förra året var jag på en workshop i Berlin, och där blev min ganska engelska verkligen testad. Jag skulle presentera en idé för en grupp internationella deltagare, och jag var så nervös att min ganska engelska inte skulle räcka till. Men jag förberedde mig noga, skrev ner nyckelord och övade. Till min förvåning gick det jättebra – folk nickade och ställde frågor, och de verkade förstå min ganska engelska utan problem. Det var en påminnelse om att ganska engelska kan ta en långt om man bara vågar.
Jag har också insett att ganska engelska är en färdighet som man kan bygga på. När jag började på mitt nuvarande jobb i Stockholm var min ganska engelska ganska begränsad, men genom att lyssna på poddar och titta på serier på engelska har jag förbättrat den lite i taget. Jag är fortfarande inte flytande, men min ganska engelska har blivit starkare, och jag känner mig mer bekväm med att använda den. Det är som en resa – ganska engelska är bara början, men det är en viktig start.
En av mina vänner, Erik, som bor i Göteborg, har också en liknande erfarenhet av ganska engelska. Han arbetar som ingenjör och måste ofta delta i tekniska diskussioner på engelska med kollegor från USA och Tyskland. Han säger alltid att hans ganska engelska inte är perfekt, men att det räcker för att förklara komplexa idéer. Vi skrattar ofta åt hur vi båda kämpar med uttal, men vi är stolta över att vår ganska engelska ändå gör jobbet. Det är inspirerande att se hur han använder sin ganska engelska utan att tveka.
Men jag måste vara ärlig – det finns vissa utmaningar med att bara ha ganska engelska. Ibland missar jag nyanser i konversationer, speciellt när folk använder slang eller idiomatiska uttryck. Förra månaden var jag på en middag med några brittiska vänner, och jag förstod inte hälften av deras skämt på grund av min ganska engelska. Det kändes lite frustrerande, men jag påminde mig själv om att min ganska engelska ändå låter mig vara med i samtalet, även om jag inte förstår allt.
En annan potentiell nackdel med ganska engelska är att det kan påverka hur andra uppfattar en professionellt. Jag har hört historier om folk i Sverige som inte fått vissa jobb för att deras ganska engelska inte ansågs tillräckligt bra. Det är lite orättvist, tycker jag, eftersom ganska engelska ofta räcker för att utföra de flesta arbetsuppgifter. Men det är en påminnelse om att det kan vara värt att investera tid i att förbättra sin ganska engelska om man siktar på vissa roller.
Jag har också märkt att kulturella skillnader kan göra det svårare att använda ganska engelska effektivt. Till exempel, i Sverige är vi ofta direkta, men när jag pratar med folk från Storbritannien märker jag att de är mer indirekta, och min ganska engelska gör det ibland svårt att hänga med i deras sätt att uttrycka sig. Jag får jobba extra hårt för att tolka vad de menar, men min ganska engelska hjälper mig ändå att navigera de här situationerna. Det är en lärdom i sig.
Något som har hjälpt mig mycket är att omge mig med människor som accepterar min ganska engelska. Mina kollegor i Stockholm är fantastiska på att vara tålmodiga, och de rättar mig aldrig på ett dömande sätt. De förstår att min ganska engelska är en del av vem jag är, och de uppskattar att jag försöker. Det har gjort att jag vågar använda min ganska engelska mer, utan rädsla för att göra fel.
En annan grej jag älskar med att ha ganska engelska är att det ger mig en chans att lära mig av andra. När jag pratar med native speakers eller andra som har ganska engelska, så plockar jag upp nya fraser och uttryck hela tiden. Det är som att varje konversation är en liten lektion, och min ganska engelska blir sakta men säkert bättre. Jag ser det som en pågående process, och jag är tacksam för att ganska engelska ger mig den möjligheten.
Jag har också funderat på hur ganska engelska påverkar min självkänsla. I början var jag väldigt självkritisk och tänkte att min ganska engelska inte var tillräckligt bra. Men med tiden har jag insett att det inte handlar om perfektion – det handlar om att kommunicera. Min ganska engelska har hjälpt mig att bygga relationer och skapa möjligheter, och det är det som räknas. Jag har lärt mig att vara stolt över min ganska engelska, även om den inte är perfekt.
För att ge ett konkret exempel, så var jag nyligen med i ett projekt med ett team från Australien. Vi hade dagliga möten på Zoom, och jag var orolig att min ganska engelska skulle göra det svårt att hänga med. Men till min förvåning så gick det hur bra som helst – jag kunde förklara mina idéer och förstå deras feedback med min ganska engelska. Det var en påminnelse om att ganska engelska är mer än tillräckligt för att samarbeta internationellt.
Jag tror också att ganska engelska är en påminnelse om att språk är ett verktyg, inte en statussymbol. I Sverige, där många är flerspråkiga, är det lätt att jämföra sig med andra som har bättre engelska. Men jag har lärt mig att min ganska engelska är min egen, och den fungerar för mig. Jag behöver inte vara perfekt för att bli hörd, och min ganska engelska ger mig ändå en röst i världen.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är tacksam för min ganska engelska. Den har öppnat dörrar för mig, både personligt och professionellt, och den har lärt mig att våga ta plats, även när jag inte är perfekt. Jag hoppas att du också känner att din ganska engelska, om du har en sådan nivå, är något att vara stolt över. Det är en styrka, inte en svaghet, och min ganska engelska har visat mig det om och om igen.
Så, vad tycker du? Har du också erfarenheter av att använda ganska engelska i olika situationer? Jag skulle älska att höra dina tankar, för jag tror att vi alla har något att lära av varandra. Min resa med ganska engelska har varit full av lärdomar, och jag är säker på att din ganska engelska har sina egna historier att berätta. Låt oss prata om det – jag är här för att lyssna!