Hej där, det är så kul att få prata med dig om något som har förändrat mitt sätt att tänka och kommunicera! Jag heter Anna, och jag bor i Stockholm, Sverige – en plats där engelska ofta är en självklar del av vardagen. Idag vill jag dela med mig av min resa kring att inaktivera engelska i vissa delar av mitt liv, både för att stärka mitt modersmål och för att verkligen dyka djupt in i den svenska kulturen. Att inaktivera engelska har inte alltid varit lätt, men det har varit otroligt givande. Låt oss börja med varför jag ens funderade på att inaktivera engelska från första början.
Jag har alltid älskat språk, och engelska har varit som en andra hud för mig ända sedan jag var liten. Men ju äldre jag blev, desto mer märkte jag hur mycket jag lutade mig mot engelska i vardagliga situationer – från att googla information till att chatta med vänner på sociala medier. Jag började fundera på vad det innebar att inaktivera engelska i dessa sammanhang. Skulle det hjälpa mig att bli mer närvarande i mitt eget språk? Skulle jag kunna inaktivera engelska utan att förlora kontakten med omvärlden? Det var frågor som gnagde i mig, och jag bestämde mig för att testa det.
För att ge dig lite bakgrund bor jag i en ganska internationell miljö här i Stockholm. Många av mina vänner och kollegor är tvåspråkiga, och det är inte ovanligt att vi blandar svenska och engelska i samma mening. Men jag började märka att jag ibland valde engelska även när det inte behövdes, bara för att det kändes enklare. Att inaktivera engelska blev då ett medvetet val för att återta kontrollen över hur jag uttrycker mig. Jag ville inte bara inaktivera engelska för skojs skull – jag ville ge mitt modersmål den plats det förtjänar. Så jag satte upp ett mål: inaktivera engelska i så många vardagliga situationer som möjligt.
En av de första sakerna jag gjorde var att ändra språket på min telefon och dator till svenska. Det låter kanske som en liten grej, men tro mig, det gjorde stor skillnad! Plötsligt blev jag tvungen att navigera i menyer och appar utan att luta mig mot engelska termer. Att inaktivera engelska på mina enheter tvingade mig att lära mig nya ord och uttryck på svenska som jag aldrig tidigare brytt mig om att ta till mig. Det var som att inaktivera engelska öppnade en dörr till en djupare förståelse av mitt eget språk. Jag kände mig stolt varje gång jag lyckades lösa ett tekniskt problem utan att byta tillbaka till engelska – att inaktivera engelska blev en seger i sig.
Men det var inte bara teknologin jag fokuserade på. Jag började också försöka inaktivera engelska i mina konversationer. Jag har en nära vän, Lisa, som också bor här i Stockholm, och vi har alltid pratat en mix av svenska och engelska. Jag sa till henne en dag: ”Vad sägs om att vi försöker inaktivera engelska när vi snackar? Bara för att se hur det känns!” Hon skrattade först, men sen hängde hon på. Det var inte alltid enkelt att inaktivera engelska, särskilt när vi diskuterade ämnen där vi var vana vid att använda engelska termer, men vi hjälptes åt att hitta svenska alternativ. Att inaktivera engelska i våra samtal gjorde att vi båda blev mer kreativa med språket.
Lisa och jag märkte snart att det fanns vissa situationer där det var svårare att inaktivera engelska. Till exempel, när vi pratade om jobbrelaterade ämnen – jag arbetar inom marknadsföring, och många termer som ”branding” eller ”target audience” saknar direkta svenska motsvarigheter som känns lika naturliga. Men istället för att ge upp bestämde jag mig för att verkligen anstränga mig för att inaktivera engelska. Jag började slå upp svenska uttryck och använda dem, även om det kändes ovant i början. Att inaktivera engelska i dessa sammanhang gjorde att jag inte bara lärde mig nya ord, utan också fick en djupare förståelse för hur svenskan kan anpassas. Det var som att inaktivera engelska gav mig ett nytt perspektiv på mitt arbete.
En annan plats där jag försökte inaktivera engelska var i mina sociala medier. Jag följer många internationella konton på Instagram och Twitter, och det är lätt att fastna i att kommentera eller skriva på engelska. Men jag bestämde mig för att inaktivera engelska så mycket som möjligt där också. Jag började skriva mina inlägg och kommentarer på svenska, även om jag visste att en del av mina följare kanske inte skulle förstå. Att inaktivera engelska på sociala medier kändes först lite konstigt – skulle folk tycka att jag var pretentiös? Men jag insåg snart att de flesta uppskattade det. Att inaktivera engelska blev ett sätt att visa stolthet över mitt språk och min kultur.
Jag måste erkänna att det inte alltid har varit en dans på rosor att inaktivera engelska. Ibland har jag känt mig begränsad, särskilt när jag inte hittar rätt ord på svenska. Men istället för att ge upp och gå tillbaka till engelska har jag sett det som en utmaning. Att inaktivera engelska har lärt mig att vara tålmodig med mig själv. Jag har börjat använda ordböcker och språkappar för att utöka mitt ordförråd, och varje nytt ord jag lär mig känns som en liten seger. Att inaktivera engelska är inte bara en handling – det är en resa av självupptäckt.
En dag när jag satt på ett café här i Stockholm och jobbade på min laptop, hörde jag två personer vid bordet bredvid prata en mix av svenska och engelska. Jag kunde inte låta bli att le – det påminde mig om hur jag själv brukade låta innan jag började inaktivera engelska. Jag funderade på att gå fram och dela med mig av mina erfarenheter av att inaktivera engelska, men jag bestämde mig för att inte störa. Istället skrev jag ner mina tankar i min dagbok, och reflekterade över hur mycket jag har vuxit genom att inaktivera engelska i mitt liv. Det är små stunder som dessa som påminner mig om varför jag gör det.
Att inaktivera engelska har också haft en oväntad fördel: det har stärkt min koppling till den svenska kulturen. Genom att aktivt välja bort engelska i vardagen har jag börjat läsa mer svenska böcker, lyssna på svenska poddar och titta på svenska filmer. Att inaktivera engelska har gjort att jag upptäcker saker jag tidigare tog för givet. Jag har till exempel börjat uppskatta nyanserna i svenska uttryck och hur de speglar vår historia och våra värderingar. Att inaktivera engelska har inte bara förbättrat mitt språk – det har också gjort mig mer stolt över att vara svensk.
Men jag vill vara ärlig med dig – det finns vissa nackdelar med att inaktivera engelska. I en global värld som vår är engelska ofta en bro mellan olika kulturer, och att helt inaktivera engelska kan ibland kännas isolerande. Till exempel, när jag reser utomlands eller pratar med vänner från andra länder, blir det svårare att kommunicera om jag strikt håller mig till svenska. Att inaktivera engelska i dessa situationer är inte alltid praktiskt, och jag har lärt mig att vara flexibel. Men även då försöker jag hitta en balans där jag kan inaktivera engelska i så stor utsträckning som möjligt utan att stänga ute världen.
En annan utmaning med att inaktivera engelska är att det kan ta tid att vänja sig vid nya vanor. I början kändes det som att jag kämpade uppför en backe varje gång jag försökte undvika engelska uttryck. Men med tiden har det blivit lättare att inaktivera engelska, och nu känns det mer naturligt. Jag har märkt att ju mer jag övar, desto mindre tänker jag på det. Att inaktivera engelska har gått från att vara ett medvetet val till att bli en del av vem jag är. Det är som att inaktivera engelska har reprogrammerat mitt sätt att tänka.
Jag har också börjat inspirera andra att inaktivera engelska i sina liv. Min kollega Erik, som alltid har varit skeptisk till att ändra sina vanor, blev nyfiken när jag berättade om mina erfarenheter. Jag sa till honom: ”Varför inte prova att inaktivera engelska i en vecka och se hur det känns?” Han var tveksam först, men efter att ha testat det kom han tillbaka och sa att han kände sig mer självsäker i sitt svenska språk. Att inaktivera engelska blev en ögonöppnare för honom, precis som det var för mig. Det är så häftigt att se hur något så enkelt som att inaktivera engelska kan påverka andra.
En annan person som jag har pratat mycket med om att inaktivera engelska är min mamma. Hon har alltid varit stolt över det svenska språket, och när jag berättade att jag försökte inaktivera engelska i vardagen blev hon överlycklig. Hon sa: ”Anna, det är så viktigt att vi håller fast vid vårt språk i en värld där allt blir mer och mer globalt.” Hennes ord fick mig att inse att att inaktivera engelska inte bara handlar om mig själv – det handlar om att bevara något större. Att inaktivera engelska blev ett sätt att hedra min familj och min bakgrund.
Jag har också funderat på hur jag kan fortsätta att inaktivera engelska på lång sikt. Det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster, särskilt när jag är stressad eller trött. Men jag har satt upp små påminnelser för mig själv, som att alltid ha en svensk bok i väskan eller lyssna på svenska låtar på väg till jobbet. Att inaktivera engelska kräver en ständig ansträngning, men det är värt det. Jag känner att jag har hittat en balans där jag kan inaktivera engelska utan att känna mig begränsad.
En sista sak jag vill dela med mig av är hur att inaktivera engelska har påverkat mitt självförtroende. Tidigare var jag ibland osäker på min svenska, särskilt i professionella sammanhang där engelska kändes som det ”säkra” valet. Men genom att inaktivera engelska har jag lärt mig att lita på min förmåga att uttrycka mig på mitt modersmål. Att inaktivera engelska har gjort mig modigare, både i tal och skrift. Jag känner att jag har hittat min röst på ett sätt jag aldrig gjorde innan jag började inaktivera engelska.
Så, vad tycker du? Har du någonsin funderat på att inaktivera engelska i delar av ditt liv? Det är inte alltid lätt, men jag lovar att det är en resa värd att ta. Att inaktivera engelska har lärt mig så mycket om mig själv och mitt språk, och jag hoppas att min berättelse kan inspirera dig att testa det själv. Om du har några tankar eller erfarenheter kring att inaktivera engelska, skulle jag älska att höra dem. Det känns som att vi är vänner som sitter över en fika och bara snackar om livet – och det är så härligt att få dela det här med dig.