Hej, det är jag, Anna, och jag vill prata med dig om något som ligger mig varmt om hjärtat – att spela trots spelstopp. Jag vet att det här ämnet kan kännas laddat för många, men jag tror att genom att dela med mig av mina tankar och erfarenheter kan vi förstå det bättre tillsammans. Att spela trots spelstopp handlar inte bara om att bryta regler, utan om en djupare kamp med självkontroll och beroende, och jag vill vara ärlig med dig om hur det har påverkat mig.
Låt mig börja med att förklara vad jag menar med att spela trots spelstopp. För mig handlar det om att fortsätta spela onlinecasino eller andra spel, trots att jag har registrerat mig på Spelpaus, en tjänst här i Sverige som ska hjälpa oss att ta en paus från spelande. Att spela trots spelstopp är något jag själv har kämpat med, och jag vet att jag inte är ensam. Det är lätt att tro att ett enkelt klick för att blockera sig själv löser allt, men verkligheten är ofta mer komplicerad.
Jag minns första gången jag registrerade mig på Spelpaus – det var för två år sedan. Jag hade märkt att mitt spelande började ta över mina kvällar, och jag kände att jag behövde en paus. Men att spela trots spelstopp blev snart en frestelse jag inte kunde motstå. Jag hittade kryphål, som att använda olicensierade sajter eller låna en väns konto, och plötsligt var jag tillbaka i samma mönster. Att spela trots spelstopp blev som en hemlighet jag bar på, och det kändes både skamfullt och spännande på samma gång.
Du kanske undrar varför jag inte bara kunde sluta. Jag har ställt mig själv samma fråga många gånger. Att spela trots spelstopp handlar inte bara om viljestyrka – det handlar om en inre kamp. Här i Sverige har vi fantastiska resurser som Spelpaus och Stödlinjen, men när suget att spela kommer, känns det som att ingenting kan stoppa en. Jag minns hur jag satt sent på kvällen och tänkte: ”Bara en gång till”, och så var jag fast igen. Att spela trots spelstopp blev ett sätt att fly från stressen i vardagen.
Jag vill vara ärlig med dig – jag bor i Stockholm, och här är tempot högt. Jobb, sociala krav och ekonomiska bekymmer kan kännas överväldigande. För mig blev spelandet ett sätt att koppla av, även när jag visste att jag borde låta bli. Att spela trots spelstopp var som att ge mig själv en ursäkt: ”Jag förtjänar det här efter en lång dag.” Men innerst inne visste jag att det inte var hållbart. Att spela trots spelstopp skapade mer stress än vad det löste, för jag började oroa mig för pengar och lögner jag berättade för mina nära.
Låt mig berätta om en vän till mig, Lisa, som också har kämpat med att spela trots spelstopp. Hon är en ensamstående mamma i Göteborg, och för henne blev spelandet en flykt från ensamheten. Hon registrerade sig på Spelpaus, men precis som jag hittade hon sätt att kringgå det. Att spela trots spelstopp blev för henne ett sätt att känna spänning i en annars monoton vardag. Vi har pratat mycket om det här, och hon har berättat för mig hur skuldkänslorna växte varje gång hon loggade in på en ny sajt. Att spela trots spelstopp är inte bara ett val – det är ofta ett symptom på något djupare.
Jag och Lisa har haft många samtal över en kopp kaffe, och vi har båda insett att att spela trots spelstopp ofta handlar om känslor vi inte vet hur vi ska hantera. För henne var det ensamhet, för mig var det stress och en känsla av att inte räcka till. Vi har skrattat och gråtit tillsammans över hur vi lurat oss själva att tro att ”bara en gång till” inte skulle skada. Att spela trots spelstopp blev som en ond cirkel, där varje spelomgång lovade en lösning men bara grävde ett djupare hål.
En sak jag har lärt mig är att det finns en viss spänning i att spela trots spelstopp. Det är som att man gör något förbjudet, och det ger en kick. Men den kicken varar inte länge. Efteråt kommer skammen och ångern, och jag har ofta suttit och tänkt: ”Varför gjorde jag det här igen?” Att spela trots spelstopp är inte värt det i längden, men i stunden känns det som den enda utvägen. Jag tror att många här i Sverige, där spelandet är så tillgängligt online, kan relatera till den känslan.
Jag vill också lyfta fram att det inte bara är individer som jag och Lisa som kämpar med att spela trots spelstopp. Jag har läst om flera fall där människor har förlorat stora summor pengar genom att kringgå Spelpaus. Det är hjärtskärande att tänka på hur lätt det är att falla tillbaka, även i ett land som Sverige där det finns så många skyddsnät. Att spela trots spelstopp är ett problem som inte bara handlar om personlig disciplin – det handlar också om hur spelindustrin fungerar och hur lätt det är att hitta olicensierade sajter. Att spela trots spelstopp är en påminnelse om att systemet inte alltid räcker till.
Men jag vill inte bara fokusera på det negativa. Att erkänna att jag har ett problem med att spela trots spelstopp har varit ett stort steg för mig. Jag har börjat prata med en terapeut, och det har hjälpt mig att förstå varför jag söker mig till spelandet. Att spela trots spelstopp är inte längre något jag gör impulsivt – jag har lärt mig att pausa och reflektera över mina känslor innan jag agerar. Det är en lång resa, men jag känner att jag är på rätt väg.
Jag har också insett värdet av att ha ett stödjande nätverk. Mina vänner och min familj har varit ovärderliga i min kamp mot att spela trots spelstopp. Lisa och jag stöttar varandra, och vi har lovat att vara ärliga om vi känner suget att spela igen. Att spela trots spelstopp blir mycket svårare när man har någon som håller en ansvarig, och jag är tacksam för att jag inte är ensam i den här kampen. Det är något jag önskar att fler kunde uppleva.
En annan sak som har hjälpt mig är att hitta alternativa sätt att hantera stress och tristess. Jag har börjat träna och läsa mer, och det har gett mig en ny sorts tillfredsställelse. Att spela trots spelstopp känns inte lika lockande när jag har andra saker som fyller mitt liv med mening. Jag vet att det låter klyschigt, men att ersätta en dålig vana med en bra har verkligen gjort skillnad för mig. Att spela trots spelstopp är inte längre min första tanke när jag känner mig nere.
Jag vill också nämna att det finns organisationer här i Sverige som gör ett fantastiskt jobb för att hjälpa människor som kämpar med att spela trots spelstopp. Stödlinjen, till exempel, har varit en livlina för mig. Jag har ringt dem flera gånger när jag känt att jag varit på väg att falla tillbaka, och de har alltid lyssnat utan att döma. Att spela trots spelstopp är något de förstår, och de har gett mig verktyg för att hantera mina impulser. Jag känner mig trygg i att veta att hjälpen finns där.
Men jag måste också vara ärlig om att det finns risker med att spela trots spelstopp. Förutom de ekonomiska konsekvenserna finns det en emotionell belastning. Varje gång jag har fallit tillbaka har jag känt att jag svikit mig själv och mina nära. Att spela trots spelstopp kan leda till en känsla av isolering, för man börjar dölja sitt beteende för andra. Det är en tung börda att bära, och jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom det.
Jag har också märkt att att spela trots spelstopp kan påverka ens relationer. Min familj började märka att jag drog mig undan, och det skapade spänningar. Jag var inte ärlig om varför jag alltid var stressad eller varför jag inte hade råd med vissa saker. Att spela trots spelstopp blev som en mur mellan mig och de jag älskar, och det var först när jag öppnade upp som jag kunde börja reparera de relationerna. Det är en påminnelse om hur mycket som står på spel.
Jag tror att en del av lösningen ligger i att vi pratar mer öppet om att spela trots spelstopp. Här i Sverige är spelberoende fortfarande något som många skäms över, men det borde inte vara så. Genom att dela med mig av min historia hoppas jag att jag kan inspirera andra att söka hjälp. Att spela trots spelstopp är inte något man behöver kämpa med ensam, och jag vill att du ska veta att det finns ljus i slutet av tunneln.
Jag har också börjat reflektera över hur teknologin spelar en roll i att spela trots spelstopp. Det är så enkelt att hitta sajter som inte följer de svenska reglerna, och det gör det svårt att hålla sig borta. Jag har själv varit frestad av annonser och erbjudanden som dyker upp överallt. Att spela trots spelstopp blir nästan oundvikligt när det är så tillgängligt, och jag tror att det behövs hårdare regler för att skydda oss som är sårbara.
En annan aspekt som jag funderat på är hur att spela trots spelstopp påverkar ens självbild. För mig har det varit en kamp att inte se mig själv som ett misslyckande varje gång jag fallit tillbaka. Jag har fått påminna mig själv om att det är okej att göra misstag, så länge jag lär mig av dem. Att spela trots spelstopp är inte hela min historia – det är bara en del av den, och jag arbetar varje dag för att skriva ett nytt kapitel.
Jag vill också betona att det finns en styrka i att erkänna att man har ett problem med att spela trots spelstopp. Det är inte lätt att säga högt, men det är första steget mot förändring. Jag har sett hur mycket mod det krävs, både hos mig själv och hos Lisa, för att ta itu med det här. Att spela trots spelstopp kan kännas som en oövervinnlig utmaning, men det är möjligt att ta sig ur det med rätt stöd och beslutsamhet.
Till sist vill jag säga att jag är tacksam för att jag har fått chansen att dela min historia med dig. Att spela trots spelstopp har varit en tuff resa, men det har också lärt mig mycket om mig själv. Jag hoppas att mina ord kan ge dig en känsla av att du inte är ensam, och att det alltid finns en väg framåt. Att spela trots spelstopp är något vi kan övervinna tillsammans, och jag finns här om du vill prata.
Jag har försökt att vara så ärlig och öppen som möjligt, för jag tror att det är genom äkta samtal vi kan hjälpa varandra. Att spela trots spelstopp är ett komplext ämne, men det är också något vi kan hantera med rätt resurser och stöd. Jag har själv sett hur mycket som kan förändras när man tar det första steget, och jag hoppas att du också kan känna hopp. Att spela trots spelstopp behöver inte definiera oss – vi kan skriva om vår framtid.
Jag vill avsluta med att påminna dig om att du är värd att må bra. Att spela trots spelstopp kan kännas som en oändlig kamp, men det finns alltid hjälp att få. Här i Sverige har vi fantastiska resurser, och jag uppmuntrar dig att använda dem. Att spela trots spelstopp är inte slutet – det är bara en del av resan, och jag tror på att vi kan ta oss vidare tillsammans.
Så, vad tycker du? Har du själv erfarenheter av att spela trots spelstopp, eller känner du någon som kämpar med det? Jag skulle älska att höra dina tankar, för jag tror att vi har mycket att lära av varandra. Att spela trots spelstopp är något vi kan prata om utan skam, och jag är här för att lyssna. Låt oss fortsätta det här samtalet, för jag vet att vi kan göra skillnad.