Hej där! Jag är så glad att få dela med mig av min resa med att lära mig svenska, eller som jag ofta säger, att ”stem svenska”. Jag heter Anna, och jag är en 32-årig kvinna som flyttade till Sverige från Tyskland för fem år sedan. Att ”stem svenska” har blivit en central del av mitt liv, och jag vill gärna berätta varför det är så viktigt för mig att bemästra detta språk. Kom och häng med mig på den här resan, så kan vi prata om hur det känns att dyka in i ett nytt språk och en ny kultur.
När jag först kom till Stockholm var jag helt lost. Jag kunde knappt säga ”hej” utan att det lät som att jag tuggade på något. Att ”stem svenska” var inte ens en tanke då – jag var mest fokuserad på att inte gå vilse i tunnelbanan. Men jag insåg snabbt att språket var nyckeln till att förstå allt runt omkring mig, från att läsa skyltar till att prata med grannar. Att ”stem svenska” blev mitt mål, och jag bestämde mig för att ge allt för att lära mig. Jag vill att du ska känna att jag sitter bredvid dig och berättar detta, som en vän som bara vill dela med sig av sina upplevelser.
En av mina första upplevelser med att ”stem svenska” var när jag började på en språkkurs på en folkhögskola här i Stockholm. Läraren, Maria, var så tålmodig med oss alla, och hon uppmuntrade oss att prata, även om vi gjorde fel. Att ”stem svenska” betydde för mig att våga göra misstag, och Maria fick mig att inse att det är okej att låta lite konstigt i början. Jag minns hur jag en dag försökte beställa kaffe och sa ”jag vill ha en kaka” istället för ”kaffe” – alla skrattade, inklusive jag själv, men det var ett sånt där ögonblick som gjorde att jag kände mig mer mänsklig i processen att ”stem svenska”.
Jag träffade också en vän, Erik, som blev min inofficiella språklärare. Han är född och uppvuxen i Göteborg, och han har den där härliga dialekten som jag ibland knappt förstår. Att ”stem svenska” med Erik innebar att sitta på hans balkong med en kopp te och bara prata om allt mellan himmel och jord. Han rättade mig när jag sa fel, men på ett sånt sätt att det aldrig kändes pinsamt. Att ”stem svenska” med en vän som Erik gjorde att jag lärde mig vardagsspråket, inte bara det formella från böckerna.
En annan sak som verkligen hjälpte mig att ”stem svenska” var att jag började titta på svenska serier och lyssna på poddar. Jag minns hur jag fastnade för serien ”Bron” – den är så spännande, och att höra dialogerna hjälpte mig att förstå hur folk pratar i verkligheten. Att ”stem svenska” genom media blev ett sätt för mig att plocka upp uttryck och slang som jag aldrig skulle ha lärt mig på en kurs. Jag kunde sitta i min soffa och känna att jag var en del av språket, och att ”stem svenska” blev mer än bara studier – det blev underhållning.
Men det var inte alltid lätt att ”stem svenska”, det ska jag erkänna. I början kände jag mig ofta frustrerad när jag inte kunde uttrycka mig som jag ville. Jag minns en situation på jobbet där jag försökte förklara en idé på svenska, men det blev bara rörigt. Att ”stem svenska” i professionella sammanhang var en utmaning, och jag kände mig ibland som att jag inte togs på allvar. Men jag gav inte upp, för att ”stem svenska” betydde för mig att kunna vara en del av samhället på riktigt.
En kollega, Sofia, blev min räddning på jobbet. Hon är en sån där person som alltid har ett leende på läpparna, och hon hjälpte mig att navigera de där svåra samtalen. Att ”stem svenska” med Sofias stöd gjorde att jag vågade prata mer under möten. Hon brukade säga: ”Anna, det spelar ingen roll om det inte är perfekt, vi förstår dig ändå.” Att ”stem svenska” med hennes uppmuntran fick mig att känna att jag kunde ta plats, och det var en sån befrielse.
Jag började också att läsa svenska böcker för att verkligen ”stem svenska” på en djupare nivå. Jag började med barnböcker, som Pippi Långstrump, för att språket var enkelt. Men sen gick jag över till romaner av författare som Fredrik Backman. Att ”stem svenska” genom litteratur gav mig en insikt i den svenska mentaliteten och kulturen. Jag kunde känna karaktärernas känslor på ett sätt som jag inte kunde med översatta böcker, och att ”stem svenska” blev ett sätt att förstå själen i språket.
En annan grej som jag älskar med att ”stem svenska” är att det öppnar dörrar till så många traditioner. När jag lärde mig språket kunde jag delta i midsommarfiranden och förstå sångerna vi sjöng runt stången. Att ”stem svenska” gjorde att jag inte bara var en åskådare, utan en del av festen. Jag minns hur jag sjöng ”Små grodorna” med mina vänner och skrattade åt hur konstigt det kändes, men att ”stem svenska” gav mig en känsla av tillhörighet.
Jag har också märkt att att ”stem svenska” har hjälpt mig att bygga relationer. När jag pratar med folk på deras modersmål, ser jag hur deras ansikten lyser upp. Det är som att de uppskattar ansträngningen, även om jag inte är perfekt. Att ”stem svenska” har gjort att jag fått vänner som jag annars kanske inte hade pratat med. Jag tänker på min granne, en äldre dam som heter Ingrid, som alltid berättar historier om sin ungdom när jag försöker ”stem svenska” med henne.
Men det finns också utmaningar med att ”stem svenska”, och jag vill vara ärlig med det. Grammatiken kan vara en mardröm ibland – varför finns det så många regler för när man ska använda ”en” och ”ett”? Att ”stem svenska” innebär att jag ibland måste kämpa med detaljer som känns omöjliga. Jag har haft dagar då jag bara vill ge upp, men sen påminner jag mig själv om varför jag gör det här, och att ”stem svenska” är värt all möda.
En annan grej som är svår med att ”stem svenska” är att förstå nyanserna i språket. Ibland säger jag något som jag tror är rätt, men det uppfattas helt fel. Jag minns en gång när jag försökte skämta på svenska, men det landade helt platt. Att ”stem svenska” betyder att jag måste lära mig inte bara orden, utan också hur de används i olika sammanhang. Det är en lång process, men att ”stem svenska” gör att jag känner mig mer hemma för varje dag som går.
Jag har också börjat skriva på svenska för att verkligen ”stem svenska” på ett kreativt sätt. Jag har en liten dagbok där jag skriver ner mina tankar varje kväll. Det är inte perfekt, men det hjälper mig att tänka på språket på ett annat sätt. Att ”stem svenska” genom skrivande har blivit ett sätt för mig att reflektera över min dag, och jag märker hur mycket lättare det blir för varje vecka. Att ”stem svenska” på det här sättet känns personligt och givande.
En av de största fördelarna med att ”stem svenska” är att jag kan känna mig självständig. Jag behöver inte längre be om hjälp för att förstå ett brev från myndigheterna eller för att ringa och boka en tid hos läkaren. Att ”stem svenska” har gett mig frihet att klara mig själv i vardagen, och det är en sån styrka. Jag minns första gången jag löste ett problem på svenska utan att blanda in engelska – att ”stem svenska” gav mig en känsla av stolthet som är svår att beskriva.
Jag vill också nämna att att ”stem svenska” har gjort mig mer öppen för andra kulturer. När jag kämpade med att lära mig svenska insåg jag hur svårt det kan vara för andra att lära sig ett nytt språk. Att ”stem svenska” har gett mig empati för människor som är i samma situation som jag var i början. Jag försöker alltid hjälpa till om jag träffar någon som kämpar med språket, för jag vet hur viktigt det är att ”stem svenska” med stöd från andra.
Att ”stem svenska” har också lärt mig tålamod. Språkinlärning tar tid, och det finns inga genvägar. Jag har haft dagar då jag känt att jag inte kommer någonvart, men sen har jag märkt hur mycket jag ändå har lärt mig när jag tittar tillbaka. Att ”stem svenska” är en resa som kräver uthållighet, men belöningen är ovärderlig. Jag känner att jag har vuxit som person genom att ”stem svenska” på det här sättet.
Jag älskar också hur att ”stem svenska” har gjort att jag kan skratta åt mig själv. Jag gör fortfarande misstag, som att blanda ihop ord eller uttala något helt fel, men jag har lärt mig att ta det med en klackspark. Att ”stem svenska” innebär att jag inte tar mig själv på för stort allvar, och det är så befriande. Jag minns hur jag en gång sa ”jag är hungrig” istället för ”jag är trött”, och min vän kunde inte sluta skratta – att ”stem svenska” ger mig såna roliga minnen.
En annan aspekt av att ”stem svenska” är att det har gjort mig mer nyfiken på andra nordiska språk. Jag har börjat märka likheter mellan svenska och norska, till exempel, och det är fascinerande. Att ”stem svenska” har öppnat en dörr till att förstå en hel region, inte bara ett land. Jag drömmer om att en dag kunna resa runt i Norden och prata med folk på deras språk, och att ”stem svenska” är första steget mot det.
Jag vill också betona att att ”stem svenska” inte bara handlar om språket i sig, utan om att förstå människorna bakom det. Genom att lära mig svenska har jag fått insikt i hur svenskar tänker och vad som är viktigt för dem. Att ”stem svenska” har gjort att jag kan delta i samtal om allt från politik till fika-kultur, och det gör mig glad. Att ”stem svenska” är ett sätt att bygga broar mellan mig och andra.
Till sist vill jag bara säga att att ”stem svenska” är en av de mest givande sakerna jag har gjort i mitt liv. Det har varit tufft ibland, men jag har aldrig ångrat att jag tog det första steget. Att ”stem svenska” har förändrat hur jag ser på mig själv och världen runt omkring mig. Jag hoppas att min berättelse inspirerar dig att kanske ta itu med ett språk du alltid velat lära dig, för att ”stem svenska” eller något annat språk kan verkligen förändra allt.
Så, vad tycker du? Har du någon erfarenhet av att lära dig ett nytt språk? Jag skulle älska att höra dina tankar, för att ”stem svenska” har lärt mig att dela med mig och lyssna på andra. Sitt ner med mig en stund, så kan vi prata om det – jag har alltid tid för en vän som vill dela sina historier. Att ”stem svenska” är inte bara min resa, det kan vara vår gemensamma resa också.