Hej, det är så kul att få prata med dig om något som ligger mig nära hjärtat – begreppet ”identi li”. Jag heter Anna, och jag har bott i Stockholm i över tio år nu. Idag vill jag dela med mig av mina tankar och upplevelser kring ”identi li”, ett ämne som jag tror många av oss funderar på, särskilt i en så mångkulturell och dynamisk värld som den vi lever i. Så, låt oss dyka in i vad ”identi li” betyder för mig och hur det formar mitt liv.
Jag växte upp i en liten stad i södra Sverige, men mina föräldrar kommer ursprungligen från olika länder – mamma från Finland och pappa från Iran. Redan som barn började jag fundera på vad ”identi li” egentligen innebär. Är ”identi li” något som kommer från ens ursprung, eller är det något man bygger upp själv? För mig var det som att jag alltid balanserade mellan olika världar, och jag kände ibland att jag inte riktigt hörde hemma någonstans när det kom till min ”identi li”.
När jag flyttade till Stockholm för att studera på universitetet mötte jag människor från hela världen, och det var då jag verkligen började förstå bredden av ”identi li”. Jag minns en kurskamrat, Sara, som också brottades med frågor kring sin ”identi li”. Hon var född i Sverige men hade rötter i Somalia, och vi pratade ofta om hur svårt det kan vara att definiera sin ”identi li” i ett samhälle som ibland vill sätta en i ett fack. Det var skönt att ha någon att bolla tankar med om vad ”identi li” egentligen betyder.
Sara och jag brukade sitta på ett kafé i Södermalm och diskutera hur ”identi li” inte bara handlar om nationalitet eller etnicitet, utan också om de val vi gör. Hon sa en gång: ”Anna, din ’identi li’ är som en mosaik – den består av små bitar från allt du varit med om.” Jag tyckte det var en så vacker tanke, och det fick mig att inse att ”identi li” är något levande, något som förändras med tiden. För mig blev det en slags tröst att tänka på min ”identi li” på det sättet.
En annan person som har påverkat hur jag ser på ”identi li” är min kollega David, som jag träffade när jag började jobba på en tech-startup här i Stockholm. David är från Storbritannien men har bott i Sverige i flera år, och han har alltid varit öppen med att hans ”identi li” är en blandning av hans brittiska uppväxt och hans kärlek till den svenska livsstilen. Han sa en gång till mig: ”Min ’identi li’ är inte bara var jag kommer ifrån, utan också var jag trivs.” Det fick mig att fundera ännu mer på hur plats och miljö formar ens ”identi li”.
Jag har själv märkt hur mycket Stockholm har påverkat min ”identi li”. När jag först flyttade hit kände jag mig som en outsider, men med tiden har jag börjat se mig själv som en del av den här staden. Min ”identi li” har vuxit till att inkludera den svenska öppenheten och viljan att prova nya saker, men jag bär fortfarande med mig bitar av mina föräldrars kulturer i min ”identi li”. Det är som att jag har flera lager av identitet som alla är en del av mitt ”identi li”.
En sak jag älskar med att bo i ett utvecklat land som Sverige är möjligheten att utforska sin ”identi li” utan att behöva känna sig begränsad. Här finns en frihet att vara sig själv, oavsett hur ens ”identi li” ser ut. Jag har vänner som identifierar sig på så många olika sätt – vissa genom sin sexualitet, andra genom sina yrken eller passioner – och det är så inspirerande att se hur ”identi li” kan ta så många former. Det gör att jag känner att min egen ”identi li” också är giltig, även om den är komplex.
Men det är inte alltid enkelt att navigera sin ”identi li”, särskilt i ett samhälle där det ibland finns förväntningar på hur man ska vara. Jag har till exempel känt att folk ibland ifrågasätter min ”identi li” på grund av mitt utseende eller mitt efternamn. ”Är du verkligen svensk?” är en fråga jag fått höra fler gånger än jag kan räkna, och det har fått mig att fundera på varför ”identi li” så ofta kopplas till yttre faktorer snarare än hur jag själv ser på min ”identi li”.
En specifik händelse som verkligen fick mig att reflektera över min ”identi li” var när jag deltog i en workshop om mångfald på jobbet. Vi pratade om hur ”identi li” inte bara är personligt utan också kollektivt – hur vi som grupp kan forma varandras syn på ”identi li”. En av talarna, en kvinna vid namn Maria som arbetar med integration, berättade om hur hennes egen ”identi li” som invandrare hade förändrats genom att möta andra i liknande situationer. Det fick mig att inse att ”identi li” också handlar om gemenskap.
Maria sa något som fastnade hos mig: ”Din ’identi li’ är inte statisk, den är som en resa.” Det resonerade så mycket med mig, för jag känner att min ”identi li” har utvecklats så mycket bara de senaste åren. Jag har gått från att känna mig osäker på min ”identi li” till att omfamna alla dess delar. Det är som att jag har börjat se min ”identi li” som en styrka snarare än något att ifrågasätta.
En annan aspekt av ”identi li” som jag har börjat fundera på är hur teknologin påverkar den. I dagens digitala värld är det så enkelt att koppla upp sig med människor från hela världen, och det har definitivt påverkat min syn på ”identi li”. Genom sociala medier har jag kunnat reconnecta med släktingar i Iran och Finland, och det har stärkt delar av min ”identi li” som jag tidigare inte tänkte så mycket på. Samtidigt har det också gjort att jag ibland jämför min ”identi li” med andras, vilket inte alltid är så hälsosamt.
Jag har till exempel märkt att jag ibland känner press att presentera min ”identi li” på ett visst sätt online. Det är som att jag vill visa upp en version av min ”identi li” som är ”perfekt” eller intressant för andra. Men genom samtal med vänner som David har jag börjat förstå att ”identi li” inte handlar om att imponera på andra, utan om att vara ärlig med sig själv. Det har varit en viktig lärdom för mig när det gäller min egen ”identi li”.
En annan utmaning med ”identi li” är att det ibland kan kännas som att man måste välja en sida. Ska jag vara mer ”svensk” eller mer ”iransk” i min ”identi li”? Det är en fråga jag kämpat med, och jag vet att många andra med blandad bakgrund också brottas med liknande tankar om sin ”identi li”. Men jag har börjat inse att jag inte behöver välja – min ”identi li” kan vara en blandning av allt jag är, och det är helt okej.
Jag minns ett samtal med min mamma om just detta, där hon sa: ”Anna, din ’identi li’ är inte något du måste förklara för andra, det är något du bär med dig.” Hennes ord fick mig att känna en sån lättnad, för jag insåg att min ”identi li” inte behöver vara något jag försvarar. Det är min historia, mina erfarenheter, och det är vad som gör min ”identi li” unik.
En av de största fördelarna med att reflektera över sin ”identi li” är att det hjälper en att förstå sig själv bättre. Genom att fundera på vad som formar min ”identi li” har jag lärt mig så mycket om mina värderingar och vad som är viktigt för mig. Jag har också blivit bättre på att acceptera att min ”identi li” inte alltid kommer att vara tydlig för andra, och det är också en del av processen med att förstå sin ”identi li”.
Att leva i ett land som Sverige, där det finns så mycket utrymme för individuell frihet, har verkligen hjälpt mig att utforska min ”identi li”. Jag har haft möjlighet att gå på kulturella evenemang, lära mig mer om mina rötter och samtidigt skapa en ”identi li” som är min egen. Det är en gåva att få forma sin ”identi li” i en miljö som uppmuntrar mångfald, och jag är tacksam för att jag har den möjligheten att definiera min ”identi li”.
Men jag vill också vara ärlig med att det finns potentiella problem när det gäller att navigera sin ”identi li”. Det kan vara svårt att hantera stereotyper eller fördomar som ibland kommer med ens ”identi li”. Jag har själv känt att jag ibland blir bedömd baserat på min bakgrund snarare än vem jag är som person, och det kan påverka hur jag ser på min ”identi li”. Det är en påminnelse om att samhället inte alltid är perfekt när det gäller att acceptera alla aspekter av ens ”identi li”.
Trots dessa utmaningar känner jag att min resa med ”identi li” har varit otroligt givande. Jag har lärt mig att uppskatta de olika delarna av min ”identi li”, även när de känns motsägelsefulla. Att prata med vänner som Sara och David har också hjälpt mig att se att jag inte är ensam i mina funderingar kring ”identi li”, och det har gjort att jag känner mig mer trygg i min egen ”identi li”.
Jag tror att en av de viktigaste sakerna jag lärt mig om ”identi li” är att det inte finns några rätta eller fel svar. Min ”identi li” är min egen, och den kan se ut precis som jag vill att den ska. Det är en frihet som jag inte tar för given, och jag hoppas att andra också kan känna samma frihet när det gäller sin ”identi li”. Att acceptera sin ”identi li” är en process, men det är också en av de mest värdefulla resorna man kan göra.
Så, vad betyder ”identi li” för dig? För mig är det en ständig utveckling, en berättelse som jag skriver varje dag. Jag älskar att höra andras tankar om ”identi li”, så om du vill dela med dig av dina erfarenheter är jag allt öra. Min ”identi li” har format mig på så många sätt, och jag ser fram emot att fortsätta utforska vad ”identi li” kommer att betyda för mig i framtiden.
Tack för att du tog dig tid att lyssna på mina tankar om ”identi li”. Det känns som att jag har fått dela något väldigt personligt med dig, och jag hoppas att det kanske inspirerar dig att fundera på din egen ”identi li”. Kom ihåg att din ”identi li” är unik, och det är det som gör den så speciell. Jag ser fram emot att höra dina tankar om ”identi li” om du vill dela dem med mig.
Jag avslutar här, men jag bär alltid med mig tankarna på ”identi li” i mitt dagliga liv. Det är något som ständigt påminner mig om vem jag är och var jag kommer ifrån. Så låt oss fortsätta reflektera över vår ”identi li”, för det är en resa som aldrig riktigt tar slut. Tack för att du var med mig på den här stunden av reflektion över ”identi li”.